Note to self: min iphone är oförstörbar. Hittills har jag tappat den i en vattenpöl, tappat den i betongen tre gånger på rad (ställde upp den mot en telefonkiosk för att filma en grej och då ramlade den gång på gång ner på betongen) och igår tyckte jag uppenbarligen att det var en jävligt bra idé att lyssna på Spotify och smsa i duschen. Det vill säga tills högtalarna började spraka hotfullt. Då stängde jag av den, lät den vara i en timme och sedan funkade den som normalt igen. Jag vet inte vad det är med mig, normalt är jag nazistiskt varsam med all hemelektronik jag köper, men det är ju skönt att den håller för min sadistiska behandling. Inte en repa hittills!
Ikväll ska jag på julfest med jobbet, min första engelska firmafest. Det ska bli intressant, jag har hört att det brukar gå vilt till. Kvällens tema är ”dress to impress, with a touch of red”, så tjejerna på jobbet har med sig klänningar och pumps att svida om till efter jobbet. Själv nöjer jag mig med mina Fifth Avenue Shoe Repair-jeans, Dr. Martens och samma röda April 77-tisha som jag har på min profilbild här till höger. Om man tvingas bära kostymbyxor varje dag på jobbet känns det inte längre lika hett att ha det när man absolut inte måste.
En bra blogg jag läser dagligen är Rasmus ”Copyriot” Fleischer och som jag gärna tipsar om. Läs exempelvis hans inlägg om demonstrationerna i Köpenhamn. En sak som är lite småjobbig men bra är att han länkar till allt han refererar till. Det blir många länkar att klicka på, men jag tycker att det hör bloggandet till. Det blir mer som att följa hela diskussionen istället för att bara läsa en reaktion. Har man möjlighet att visa sina läsare exakt vad man syftar på så tycker jag att man ska göra det, likaså ställa upp med wikipedialänkar till formuleringar och definitioner som kan vara svåra för läsarna att kunna utantill. Hans bok Det postdigitala manifestet finns även med på min (uppdaterade) önskelista.



Hah, äntligen!
Jag har redan köpt totalt sex exemplar av den där boken och delat ut/gett bort till folk. Lätt 2009 års bästa bok, fy faan vad bra den är.
Rasmus är för övrigt en trevlig kille också.